Min tolkning av Kents bästa låt

I januari var det 20 år sen jag träffade min Fröken Bubbel. Kent hade just släppt sitt album ”B-sidor 95-00” och den gick varm hemma hos Farbror Pop. Det var något med de där lite mer experimentella, synthiga låtarna, som inte var riktigt så välproducerade som en del annat.

Jag hade ganska nyss börjat lyssna på Kent och för Fröken Bubbel var det helt nytt. En låt fastnade för oss båda: Utan dina andetag.

Den där första helgen, när vi blev tillsammans, stämde den här textraden in på mig:

”Min klocka har stannat.”

Jag bestämde mig för att inte sätta i ett nytt batteri. Hon gav mig en ny klocka på alla hjärtans dag. Ett par år senare gick hon fram till en gatumusikant som spelade ”vår låt” och frågade om han spelade på bröllop. Det gjorde han. Kunde han även spela ”Somebody” av Depeche Mode? Den hade han inte hört, men det kunde han nog. Nja, hellre än väl, men minnet av att stå och fnissa tillsammans i kyrkan är fint.

Det här är en grym låt och det är lite nervöst att ge sig på den. Ljudmässigt ligger den egentligen ganska långt från vad jag gillar. Här finns inga synthslingor och därtill ett ganska brötigt gitarrbreak. Där nånstans fanns nåt för Farbror Pop att sätta tänderna i. Låten släpps på alla hjärtans dag, 20 år senare.

•

ps. Det var fortfarande CD som gällde på den tiden och lyssnade man igenom hela albumet och inte hade för bråttom att byta CD eller starta om, så kom där ytterligare en låt efter 10 minuters tystnad – ”Papin jahti”. Ytterst få kunde höra vad detta var. Med fast telefon och telefonsvarare så körde jag den i bakgrunden och låtsades ropa till ”grabbarna” att kan ni vara lite tysta, jag försöker tala in ett meddelande här. Det skämtet finns nog kvar på min sista telefonsvarare nånstans på en soptipp… 

Klicka på bilden för att komma till låtens hemsida, med låttexten
och länkar till de olika musiktjänsterna såsom Spotify, Apple Music, Soundcloud mfl.

Kan du höra valarnas sång?

Det här är min första instrumentalmusik, utgiven som ett bonusspår till Cancer.
När människor dör finner jag tröst i naturen.

Tänk dig Nordnorge ute på Atlanten, knölvalar och orcas (jag gillar inte det svenska namnet ”späckhuggare”) som dyker upp här och där. En gammal trasig transistorradio ligger på en strand och sprakar lite; en speldosa vevar sin melodi; under vattnet hörs valarnas sång.

Klicka på bilden för att komma till låtens hemsida, med låttexten
och länkar till de olika musiktjänsterna såsom Spotify, Apple Music, Soundcloud mfl.

#fuckcancer

I somras dog en tonårskompis i cancer. Vi umgicks inte efter högstadiet. Jag blev förvånad över hur hårt det kändes. Vi har alla någon släkting, kollega eller kompis som gått bort i cancer – de flesta känner nog flera.

Samtidigt känner vi också flera som överlevt någon form av cancer. Forskning och sjukvård har gjort stora framsteg och fortsätter göra det, delvis med hjälp av pengar många av oss skänker när någon vi känner dör. 

När någon dör ”klättrar jag upp på mitt berg” och ser ut över havet. Där finner jag tröst, liksom i naturen i stort, i djur och i barn. Livet går vidare. Därför ville jag även bjuda mina lyssnare på denna tröst, i form av Tromsø – instrumentalmusik med valsång.

ps. bilden på skorpionen är från när jag kom ut ur duschen i Texas och sträckte mig efter min handduk…

Klicka på bilden för att komma till låtens hemsida, med låttexten
och länkar till de olika musiktjänsterna såsom Spotify, Apple Music, Soundcloud mfl.