How do you know when you are ready to release a song? The Beacon of Light will be my first track in English. It’s about the current state of the leadership in the free world, as we know it.
During WWII charismatic leaders such as Churchill, Rosevelt, Stalin and Hitler were fighting for their beliefs. Presently, the same countries has given us Johnson, Trump, Putin and Merkel. Who is the leader of the free world?
To be released December 4th.
Så kom då fredagen den trettonde, dessutom i det olyckliga Corona-året 2020.
Dagen då farbrors tonårsdröm gick i mål – ett eget album!
Jag har redan bloggat om de låtar jag släppt som singlar, så låt mig nämna de andra, som allihop skrevs när jag var i övre tonåren:
Såhär i efterhand kan jag se att den har viss påverkan av Depeche Mode’s ”People are People”. Den här textraden var något jag verkligen gillade:
”people are people, so why should it be, you and I should get along so awfully”.
2020 pratas det mycket om ökande våld. Som synthare i 80-talets Göteborg blev jag jagad, rånad, misshandlad och knivhotad. Många såg snett på en. Det är den andra bakgrunden till låten.
När jag plockade fram den här gamla låten och jobbade med den la jag till en vers där jag ser på min son och hur mycket som egentligen har ändrats. Han har sluppit det där våldet, men det där att vi ser varandra utifrån egna preferenser kommer nog alltid finnas kvar.
Kanske är något slags försiktig kärleksförklaring, haha. Tänk vad läskigt när man var tonåring och började träffa en tjej och sen skulle man ta det där steget… Nåja, jag gillar hur ett ord (”kanske”) kan låta helt galet när man använder det som ett tuggummi.
Jag tror att nästan alla tonåringar brottas med existensiella frågor. Finns gud? Vad är meningen med livet? Vad händer när man dör? Livet kan kännas tungt, men för mig har det alltid funnits en livsvilja. När jag skrev den här hade vi läst Tomas Tranströmer och jag skrev en del poesi, som ibland blev en låt. Jag gillade särskilt den här, som jag kan se har influerat mig i denna text:
”Ett hundskalls hieroglyf står målad i luften över trädgården
där den gula frukten överlistar trädet och låter sig falla.”
Kärt barn har många namn. Det här är egentligen två olika små trudelutter jag brukade spela på piano. På någon kassettdemo finns låtarna ”piano” och ”piano2″… Trudelutterna fann varandra och gifte sig sommaren 2020. Det var som ett litet kostymdrama och jag såg framför mig 1800-talspersoner i brittiska landskap. Som den här bilden på en liten kyrka vid en fjord i Shetland.
Det är inte mycket synthpop över den här instrumentalmusiken, men jag ser det som en positiv avslutning på ett album som annars riskerar få slagsida av ämnen som Corona, Frustration, Alkohol och Cancer… 😉
Klicka på bilden för att komma till låtens hemsida, med låttexten
och länkar till de olika musiktjänsterna såsom Spotify, Apple Music, Soundcloud mfl.
Jag blir nog inte mer redo, så jag klickade på knappen med den läskiga texten. För att citera Winnerbäck: ”det kanske var pundigt, det kanske var bra”… Snart är det halloween och här kör vi nedräkning till fredagen den 13:e.
November är snart här.
Det här är min första instrumentalmusik, utgiven som ett bonusspår till Cancer.
När människor dör finner jag tröst i naturen.
Tänk dig Nordnorge ute på Atlanten, knölvalar och orcas (jag gillar inte det svenska namnet ”späckhuggare”) som dyker upp här och där. En gammal trasig transistorradio ligger på en strand och sprakar lite; en speldosa vevar sin melodi; under vattnet hörs valarnas sång.
Klicka på bilden för att komma till låtens hemsida, med låttexten
och länkar till de olika musiktjänsterna såsom Spotify, Apple Music, Soundcloud mfl.
I somras dog en tonårskompis i cancer. Vi umgicks inte efter högstadiet. Jag blev förvånad över hur hårt det kändes. Vi har alla någon släkting, kollega eller kompis som gått bort i cancer – de flesta känner nog flera.
Samtidigt känner vi också flera som överlevt någon form av cancer. Forskning och sjukvård har gjort stora framsteg och fortsätter göra det, delvis med hjälp av pengar många av oss skänker när någon vi känner dör.
När någon dör ”klättrar jag upp på mitt berg” och ser ut över havet. Där finner jag tröst, liksom i naturen i stort, i djur och i barn. Livet går vidare. Därför ville jag även bjuda mina lyssnare på denna tröst, i form av Tromsø – instrumentalmusik med valsång.
ps. bilden på skorpionen är från när jag kom ut ur duschen i Texas och sträckte mig efter min handduk…
Klicka på bilden för att komma till låtens hemsida, med låttexten
och länkar till de olika musiktjänsterna såsom Spotify, Apple Music, Soundcloud mfl.
Klicka på bilden för att komma till låtens hemsida, med låttexten
och länkar till de olika musiktjänsterna såsom Spotify, Apple Music, Soundcloud mfl.
Det är ingen slump att jag valde att släppa denna låt just elfte september. Låten handlar om min frustration över utvecklingen sen elfte september, med ”fake news”, dubbelmoral och en negativ utveckling för demokratin.
”2020 – vad håller vi på med?!”
Klicka på bilden för att komma till låtens hemsida, med låttexten
och länkar till de olika musiktjänsterna såsom Spotify, Apple Music, Soundcloud mfl.
Idag släpps min första singel. Något jag drömt om sen tonåren på 80-talet. Det är så annorlunda nu. Istället för att bekosta och ombesörja produktion av fysiska CD-skivor når man potentiellt en enorm lyssnarskara. Samtidigt släpps ca 40.000 låtar varje dag.
Tonåren var fulla av musik – allra mest synthpop. Jag minns nostalgiskt min första riktiga konsert med stilikonerna Ultravox, hur grymma Simple Minds var live och hur magiskt det var att äntligen få se Depeche Mode.
Hemma på pojkrummet passerade en och annan synth förbi. Efter pianolektioner som hade fel inriktning när jag blev tonåring slutade jag spela. Saknade det och köpte en begagnad Arp Axxe monosynth. Precis vad jag hade råd med, men svårt att spela på riktigt med en monosynth. Efter första sommarjobbet sparade jag ihop till en Bit One, med 6 rösters polyfoni och möjlighet att splitta tangentbordet i två olika ljud. Lyckan var stor.
Jag började spela i olika bandkonstellationer. Inspirerad av Thomas Dolbys låt kallade vi oss rebelliskt för The Dissidents. På skolans julshow larvade sig killen som presenterade oss som med orden ”och här kommer de dåsiga tandläkarna – the dizzy dents!”… Vi var djupt förnärmade då, men i efterhand kan man tycka att han hade humor. Vi bestämde oss raskt för att det var dags för nytt bandnamn. Sånt där är svårt och vi landade i svårbegripliga ”An Empty Bottle of Water”. Fråga mig inte varför. 😉
Vi spelade på nån privat fest, jag hoppade in i ett band inför nåt scoutdisco, vi var med på nån talangjakt. Mest minns jag Rock-SM 1987. Senast man hade arrangerat Rock-SM hette vinnaren Europe och de hade just gjort sitt segertåg – ”alla” utom vi var Europe-kopior. In kommer tre killar med två synthar och trummaskinen Roland. En tjej i publiken skriker ”skaffa en trummis!”. Killarna hejar på. Men vi hade kul!
Jobb, familj, barn kom emellan. Vi i bandet flyttade åt olika håll. Tiden gick och det blev allt längre mellan gångerna jag spelade. Nästan tre decennier senare kom Corona. Plötsligt hade jag väldigt lite på jobbet och mycket fritid att tillbringa i hemmet. Samtidigt fick man en tankeställare när man hörde om jämngamla som dog och man visste inte var det här skulle sluta.
Låten Corona handlar om just detta. Om våren 2020 och de känslor som grep tag i de flesta av oss. Jag är inte tacksam över Corona, men jag är tacksam över att äntligen ha hittat tillbaka till min musik!
Klicka på bilden för att komma till låtens hemsida, med låttexten
och länkar till de olika musiktjänsterna såsom Spotify, Apple Music, Soundcloud mfl.
#newguitarday